Meditation har länge varit långt borta för mig. Jag har tänkt att det inte är för mig eftersom jag inte kan låta bli att ordbajsa, inte ens i mitt eget huvud (ni ska höra hur det låter där inne alltså…skrämmande ibland).
I och med att jag skapade en mer regelbunden yogapraktik kom det också ett sug inifrån att vara mer stilla, att inte ordbajsa hela tiden, och när lusten kommer är det bra att smida då järnet är varmt.
Stolt, nyfiken (och aningen oödmjuk om jag ska vara helt ärlig med mig själv) satte jag mig ned på meditationskudden och tänkte ”Nu jävlar ska jag bli så galet upplyst. Nirvana here I come sucker!”
…. Ja, som ni kanske anar skedde det varken någon levitation, upplysthet eller ens en millisekund av tystnad min första gång ”på kudden” om ni get my grip. Tack och lov är jag ingen quitter utan jag fortsatte sätta mig på kudden, inte varje dag men någon gång i veckan, med intentionen att låta tystnaden komma. Efter ett tag kom den, första gången hann jag knappt ens uppfatta det, och när jag väl gjorde det försvann den – eftersom jag då tänkte. Men steg för steg, gång efter gång blir det lättare att sätta sig på kudden, och ordbajsandet minskar.
Mina inre krav på total tystnad har jag släppt, eller kanske mer lagt åt sidan. Jag har insett att det är inte vad jag vill med meditationen just nu. Det var en sådan där förutfattad mening som jag plockat upp någonstans om ”hur det ska vara/se ut/gå till” och inte alls vad jag vill/behöver i mitt liv.
För mig är de stunderna tillfällen då jag stänger av det konstanta flödet av yttre information – TV, dator, musik, vad som – och tunar in till mitt flöde. Där sållar jag tankar och känslor, vad kan jag påverka och vad ska jag släppa? Jag känner av kroppen och sinnet, hur mår jag, var är jag, vart vill jag? Jag öppnar upp och låter mig tänka/känna/vara i saker som jag kanske blundat för innan.
Ibland sätter jag mig ned med ett mantra som jag har med mig under meditationen, när (för det är när, inte om, för min del) tankarna vandrar återgår jag till mantrat.
Ibland sätter jag på ett mantra och låter det leda mig, det är oftast lättare att följa det och inte försvinna iväg i mina tankar då.
Vissa gånger sätter jag mig ner, utan mål, och tänker/känner som jag beskriver ovan. Öppnar upp för det som kommer liksom.
När tankarna smiter iväg drar de ofta åt samma håll – saker som jag oroar mig för, ouppklarade grejer, vissa stressmoment (jobb, pengar, framtid är mina topp 3 tankar som pockar på min uppmärksamhet). När de sakerna ”flyter på bra” blir det dock inte tyst, för då är det ju andra saker som inte flyter. Jag har märkt att det handlar inte om att tro att jag kan lösa allt för att hitta tystnaden, det handlar om att hitta ett förhållningssätt. För shit will always happen, det kan jag inte påverka. Jag kan bara påverka hur jag väljer att reagera på det.
För att inspirera till din dagliga praktik kommer jag under Januari att dela med mig av några av mina bästa tips, blogga om Yogobes Januari-Challange och ha några inspirerande gästblogginlägg.
Först ut är Petra Axlund Stegman – Love Shine Glow – som kommer skriva om just meditation. Håll utkik och låt dig väl inspireras.
Har du testat att meditera?
Har du kanske en regelbunden meditationrutin?
Hur gick det att bygga upp den?
Dela gärna med dig av dina bästa tips!